Anodisering

Anodisering används som korrosionsskyddande ytbehandling på detaljer av aluminium och aluminiumlegeringar.

Ytan blir efter behandlingen hård, korrosionsbeständig, nötningsbeständig och elektriskt isolerande. Genom att elektrolytiskt oxidera ytan i syra, bildas ett skyddande oxidskikt. Oxidskiktet kan dessutom infärgas i ett stort antal kulörer.

Genom att utföra behandlingen under speciella betingelser kan ett mycket slitstarkt skikt utvecklas. En mycket hög glans kan även erhållas genom att kemiskt polera vissa aluminiumlegeringar före anodiseringen (s.k. glansanodisering).

Val av aluminiumlegeringar vid konstruktion, ren aluminium (99.9% eller renare), förekommer i stort sett endast som plätering på legerad aluminiumplåt. När vi talar om anodisering avser vi därför behandling av aluminium med tillsatser av andra ämnen.

Vid val av aluminiumlegering kan man utgå från att alla tillsatser utom magnesium försämrar resultatet ur dekorativ synpunkt. Koppar begränsar möjligheterna att bygga upp tjocka skikt: kisel ger mörka skikt och begränsad skikttjocklek, mangan och bly mörkfärgar skiktet men stör ej skiktuppbyggnaden.

Infärgning av skiktet kan göras. Ett stort antal färger finns att tillgå men de vanligaste färgerna har följande egenskaper:


Bra för utomhusbruk:

  • Ofärgat
  • Guld
  • Svart

Bra för inomhusbruk:
(dålig beständighet mot UV-ljus)

  • Röd
  • Blå
  • Grön

 

Miljöaspekter

En anodiserad detalj ger ej upphov till allergier hos människor. En anodiserad detalj som får ligga ute i naturen har ej någon påverkan på omgivningen.

Anodisering ger vid ytbehandlingen spillvatten i form av aluminiumhydroxid och i vissa fall tungmetaller som sexvärd krom. Allt spillvatten måste behandlas i reningsanläggningen. Om infärgning sker innehåller färgämnena ofta andra tungmetaller som t ex nickel. I jämförelse med andra ytbehandlingsmetoder är anodisering en av de mindre miljöpåverkande processerna.